Bakgrund till sparandet i IPS portföljen

Sedan år 2000 sparar jag till min pension via IPS. Till en början några hundralappar i månaden men har på senare år sparat maxbeloppet 12 000 kr per år. Sparandet är avdragsgillt. Poängen är att man kan ta ut det som inkomst och sen skatta för det framöver i tiden när man har gått i pension.

Likt många pensionslösningar där pengarna är låsta, hänger denna konstruktion på nåder av myndigheterna. Blir det dåliga tider i landet kan vi nog förvänta oss en cypriotisk lösning. Staten stänger kontona och tar en del av beloppet.

I början hade jag depån hos en liten lokal sparbank med ett begränsat utbud av fonder. Fonderna hade också genomgående en hög förvaltningsavgift. När Avanza drog igång sin IPS verksamhet flyttade jag över depån runt år 2004. Sedan dess har jag viktat ner andelen fonder, för att sedan ett par år utgöra en renodlad aktiedepå. Under verksamhetsåret 2009 köptes de första utländska innehaven.

Någon direkt nytta av att spara har man inte men det finns några fördelar. Aktier i IPS depå har rösträtt. Det har man utnyttjat. En del mindre innehav har man parkerat där för att kunna gå på intressanta bolagsstämmor eller känna sig fram om man kan tänkas köpa ett innehav till den stora portföljen.

Möjligheten att bygga en långsiktig portfölj där ens privatekonomi inte kan ”förstöra” är en annan trevlig egenskap. Ungefär som att förvalta medel åt en stiftelse. Det är nog det som lockar mest och gör att jag använder IPS portföljen som en modellportfölj och bloggar lite mer om den än vad den ”förtjänar” i form av monetärt värde.

Spektaklet Almedalen

Ett säkert tecken på att det är semestertider är att besöken på bloggen minskar och att den politiska adeln ihop med klämfriska lobbygrupperingar åker till Gotland för att ”hygge sej”. En och annan halvkändis försöker bäst de kan profilera sig och kanske sälja in sig. För vanligt folk finns där inget att hämta annat än man kan ana vart den politiska vinden kommer att blåsa.

Ska försöka mig på att recensera veckan på avstånd, ja jag bor långt från Visby. Det är svårt att förhålla sig objektiv till politik. Det är ännu svårare att inte klanka ner på partiernas frontfigurer, partiledarna. En gräsrot som talar skulle man kunna säga.

Moderaterna. Inte mycket nytt under hjässan på landsfadern Borg och hans osynlige chef, Reinfeldtaren. De har kommit till insikt, att om inget drastiskt görs, kommer de att förlora valet. Borgen kommer att gå till historien som en mycket stram och ansvarsfull finansminister. Han tillhör de stora väl i nivå med Persson och Sträng. Tyvärr har det privata lånandet löpt amok under hela epoken Reinfeldt. Summan av allt lånande i landet förskräcker. I sedvanlig ordning kommer vi skattebetalare att stå för notan.

Folkpartiet.  Partiet som är det minst liberala av de nuvarande riksdagspartierna, lever i skuggan av Moderatera .De har inför valen spelat på språktester, piskor och inga morötter till folket samt att vi skall sättas på fattighuset för att kunna vara solidariska med EU. EU stollarnas förlovade parti. Sverige betalar ett mycket högt pris för att vara med i EU och mer kommer det att bli. För mer fakta läs vad bloggrannen Cornucopia? skriver.Vi har således mycket lite att vinna på att hjälpa till.

Kristdemokraterna. Kan inte komma på vad de står för eller har gjort de senaste åren. De tillhör i alla fall inte verklighetens folk. Jag tänker faktiskt främst på Alf Karlsson och polkagrisar från Gränna när jag hör ordet Kristdemokrat. Polkagrisar är goda…

Centern. Detta parti har genomgått en transformering. Bort med alla omoderna lantisar och in med fräscha latte drickande ungdomar från Södermalm. Ut med det gamla och in med det nya. Fullt ös eller medvetslös. Hoppa från tuva till tuva, förlåt, tuvor växer ju ofta på landet. Tweets skall det vara. Det ena ogenomtänkta utspelet efter det andra. Känns som de är smått panikslagna, händer inget drastiskt åker de ur riksdagen. Annie Lööf öppnade upp för en förnyelse av alliansen. Version 2.0 som hon kallar den. Undrar om Borgen faller till föga för detta.

Socialdemokraterna. De kommer med sina utspel idag. Från att ha haft två kalkoner till ledare verkar de ha fått lite mer ordning på laget. Är det en smart strategi eller bara slump att man inte har hört så mycket från partiet? Socialdemokraterna har ett gediget arv att bygga på. Anpassar man budskapet till normala människor kan de åter igen bli en vinnare. Lyssnade på Stefan Löfven i P1 igår. Han öppnade för en bred överenskommelse i energifrågor. Vi får hoppas att det blir klarhet i denna fråga. Löfven har många år med tunga förhandlingar bakom sig och vet vad som krävs för att två parter skall nå enighet.

Idag kom ett litet ”utspel”, en skvätt på 100 mkr skall satsas på små företag. Massiv byråkrati för att få några slantar, ifall nu det skulle realiseras. Socialdemokraterna har historiskt närmast bekämpat de små företagen. Trovärdigheten är mycket låg i denna fråga.

Vänsterpartiet. Partiet ligger rätt till när de skall fånga den kommande vänstervinden. Ser de till att hålla sina stollar kort och ger tusan i att köra toblerone politik kan de växa. Deras nya partiledare verkar vettig.

Sverigedemokraterna. De tror sig bli Sveriges tredje största parti. Läste att en ändring i grundlagen lär gynna dem om det bli osäkert parlamentariskt läge vid nästa val. Genast kommer någon politruk fram och hojtar om hot mot tillväxt. Frågan är om Sverigedemokraterna kan prata om något annat än invandring och invandrare? Ska de växa får de bredda sin politik. Ett enfråge parti för missnöjda väljare håller inte i längden.

Miljöpartiet. Detta parti skriver jag om sist. Partiet är inte lika hårt uppbunden på vänster-högerskalan. De kan göra upp med högern om det gynnar partiet. Det borde premieras av väljarna. En pragmatisk politik. Partiet leds av två språkrör. Det eleganta är att de sitter under en begränsad tid och inte hinner bli lika korrumperade som en partiledare kan bli. Fridolin är ett starkt kort. Romson är lösare i köttet och övertygar inte när hon säger att lantisar gillar att köra bil 20 mil för att köpa korv. Jag har själv bott i Norrland. Kollektiv trafiken är inte direkt ett alternativ om man säger som så.

Slutet på den svenska linjen

I dag är det en kärnvapen dag. I morgon är det också en dag med kärnvapen. De ligger i förvar och kan när som helst användas. Under 70 och 80 talet var allmänheten rädd för den atomvinter som skulle utrota allt människoliv på jordklotet. Dessa förtappade individer som överlevt den första initiala chocken med värm, tryckvågor och radioaktivt nedfall skulle snart frysa ihjäl när solens värmande strålar förblev dolda för ett antal år. Den produktive bloggaren Cornucopia har skrivit en artikel om kärnvapen. Kontentan är att atomvintern i högsta grad är en överdrift. Kärnvapen är i mitt tycke något av det sämsta som människan har utvecklat under sin tid på jorden.

Idag på ”kärnvapendagen”, läser jag på nätet att vår försvarsminister och i lika hög grad avdankade statsminister Carl Bildt har skänkt bort drygt tre kilo plutonium till Usa. Häckla och klanka ner på politiker är något av en reflex man har. Kalla det en ful ovana.

Carl Bildts gåva skulle kanske kunna markera slutet på den svenska linjen. För oss som tycker det är intressant att gräva i det förgångna ger det flera intressanta uppslag.

Reflexmässigt tycker jag det är synd att de gav bort plutoniumet. Det skulle vi kunna behöva själva. Varför inte behålla möjligheten att bygga någon atombomb så vi kan slå ut Moskva eller någon annan lämplig stad ifall det skulle behövas. Den som har kärnvapen sitter säkert. Ett nutida bevis på det är Nordkorea. Sedan de bevisat att de har minst en bomb och håller på att tillverka fler har den numera döda diktatorn köpt sin regim arbetsro. Iran har troligtvis liknande ambitioner. Det är inte politiskt korrekt på något sätt att säga ovanstående. Den som har förmåga, får inte sin vilja synad.

Nu tänker någon att drygt tre kilo har man inte nytta av. Nej inte om man skall bygga en stor atombomb. NyTeknik skriver att det skulle kunna gå att göra en liten bomb. Tillräckligt för den massa som krävs för att en detonation skall utlösas. Tre kilo plutonium skulle kanske räcka till att göra någon form av smutsig bomb? Detonera en sådan över Moskva är kanske tillräckligt avskräckande?

R3/Adam producerade en mängd kärnavfall som lagrades i Sverige under en längre tid, långt efter att den lades ner 1974. Reaktorn var en förvuxen testreaktor som producerade fjärrvärme och elström till Ågesta, söder om Stockholm. Reaktorn var nära att haverera och orsaka en härdsmälta. Bränslet bestod av uran brutet i Sverige som en del av den svenska linjen. Olika uppgifter jag läst pekar på att man kanske skulle kunna få ut runt 20 kg plutonium från verket per år. Med tanke på att det var igång, mer eller mindre aktivt i tio år skall det ha funnits goda möjligheter att göra ett antal bomber. Hittade en intressant skrivelse om den svenska linjen på engelska.

I modern tid ska allt bränsle ha skickats till Sellafield för upparbetning och MOX bränsle m.m har erhållits i gengäld. Under 50 och 60 talet fick Sverige låna några kilo plutonium från Usa för forskning. Kan det rent av vara så att detta är återbetalning för detta lån?

Med tanke på hur hemligt allt var förr och att svenska staten var i nära förbund med Usa trots vår alliansfrihet, kan man undra om detta är det sista som blir sagt om den svenska linjen?

Inte vara med i momsen

I Sveriges tredje största stad ökar antalet ”företagare” som har gått ur ”momsen”. Även i rikets hufvudstad är antalet utträden ur ”momsen” märkbart i vissa branscher. Marginalen ökar för dessa ”företagare” och priset till slutkund är också lägre. En win-win? Kanske inte för tredje man som råkar ut för nackdelarna av detta ”företagande”.

Den handlingsförlamade ”tysken” som leder detta land ”känner väl av” läget just nu? Kanske kommer Socialdemokraterna att göra som den då yngre ”tysken” gjorde med hjälp av sin oklippte underhuggare, nämligen att lägga beslag på motpartens hjärtefrågor.

Socialdemokraterna blir kanske det nya ”företagarpartiet”. Medan Moderaterna förblir det nya arbetarpartiet för de som är hopplöst överbelånade?

Vem skall bli partiet för de som lever på bidrag, paradgrenen för de nuvarande Socialdemokraterna? Allt kan hända inom politiken.

Alla vill bo i Stockholm och belåna sig långt över sin förmåga att betala tillbaka. Desperationen når inga gränser när det gäller att få en möjlighet att bo centralt. Soprum som får slanga elström från trappuppgången är visst numera heta objekt. Finns visst inget som heter bostadsbubbla, allt kommer att gå upp, Upp, UPP!! Ett soprum lika utbränt som en reaktor i Ringhals är ett steg av många för de som vill bo sig rika. Kan föräldrarna bli rika på att bo så kan ju jag? Ingen bubbla så långt ögat når men vad vet jag? Är man från landet så begriper man ju inte storheten av att bo i ett centralt beläget soprum.

En annan världsfråga är hur stackars Håkan Juholt skall försörja sig? Ett tips är att han blir sambo, två bostäder är en dryg kostnad. I alla fall för de som inte får ordentligt med bidrag.

S säljer ut Sverige för lite ”inflytande”

Bloggrannen Cornucopia fick rätt idag. Mycket fortare än vad jag eller kanske han själv hade hoppats. Tyvärr fick han rätt i sitt antagande att Håkan Juholt blev avsatt för han var emot europakten. Socialdemokraterna har kort och gott sålt ut Sverige för att få lite inflytande. Inte vilka socialdemokrater som helst utan patriarkerna med Göran Persson i spetsen. De som numera är starkt lierade med näringslivet.

Det fallande löfvet, Stefan Löfven går inte direkt sina medlemmars intressen till mötes på IF Metall. Han spelar storkapitalet i händerna. Han skall väl också bli riskkapitalist när han blir stor? Inte nog med det, han var även en av alla nejsägare.

Nu skall vi tvångsanslutas till euron om några år. Innan dess ska vi väl ”låna” ut ett antal hundra miljarder kronor, till länder och indirekt banker på kontinenten för att inte ”tappa inflytande”. De pengarna får vi aldrig tillbaka.

En sorglig dag minst sagt. Steget mot att upplösa landet har tagit ännu ett kliv framåt.

övrigt Så länge folket röstar fel så måste de rösta tills det blir rätt. Så lät det för några år sedan. Nu  blir det väl andra bullar. Bloggaren Peter Madison har liknande åsikter som mig i denna fråga. Nedanstående video hittade jag på hans blogg men jag kunde inte motstå att visa den här också. I den kan man beskåda vilka åsikter socialdemokraten Margot Wallström har om folkets rätt att säga vad de tycker i val.

Men för svenska folket kanske det kvittar? Bättre att springa snygg och naken?

Cirkus Nej har kommit till stan

Nu har det blivit sässong för den socialdemokratiska adeln att säga nej. Säga nej till att bli nominerad till den nya ledaren för partiet. Den som frivilligt vill ställa upp och ta ansvar och försöka vända det sjunkande skeppet får inte chansen. Det ska vara nej, Nej, NEJ och NEJ!! Det ska inte finnas något utrymme att misstolka. Ett nej är ett nej tills det blir ett ja. Det är först när valberedningen ställer frågan hur den aktuella personen skulle svara som det bekänns färg. Offentligt kan de som inte blir tillfrågade hålla en hög svansföring.

Det mest kända NEJ i modern tid var det som Göran Person med en fast och myndig stämma ihärdigt lät massmedia, väljare och det svenska folket höra. Mona Sahlin var sugen på uppdraget på den tiden och var inte lika trovärdigt i sitt nejande så hon fick inte chansen att säga ja.

I dagarna har en hel rad av socialdemokratiska ädlingar tackat nej. Undrar om processen att välja en ny ledare kommer att bli lika sluten som ett påve val i fortsättningen? Var finns demokratin inom socialdemokraterna? Val i små slutna kretsar och sen kommer det fram den ena muppen efter den andra? Är det inte bättre att medlemmarna själva får nominera den de vill ha och sen får de välja bland de 20 kandidater som fått flest nomineringar? Låt dem för egen bekostnad åka runt och tala för sin sak.

Margot Wallström, mångas favorit som partiledare har inte helt oväntat sagt nej men hon öppnar för ett större engagemang för partiet. Hon har tjänat ihop rejält med slantar under sin tid vid EU köttgrytan. En som kanske har gjort sig omöjlig som kandidat är Per Nuder, före detta finansministern och Göran Perssons högra hand. En brutal grå eminens. En socialdemokratisk Darth Wader med Göran Persson som kejsare. Idag är han rådgivare till EQT och ”senior director” i bolaget Albright Stonebridge Group. Inte nog med det. Han tjänar slantar på att distribuera gas. Delägare har han blivit i Swedegas och som sådan en given deltagare i fossilgaslobbyn. Svenskarna har ju tröttnat på kol och vill ha gas i stället. Ungefär så brukar det låta.

Vem blir nästa (S)mupp att leda partiet?

Idag tog det slut. Ljugholt har dragit sin sista vals som socialdemokraternas ledare. Kvar står ett parti av förlorare. Först en Mona och nu en avgången holt. Blir extremt tuff för den svenska socialdemokratin att komma på fötter igen. Under har hänt förut. Titta på Apple. Steve Jobs vände ett bolag som var 90 dagar från konkurs. Fredrik Reinfeldt och den väldige Borgen vände ett sargat Moderatparti som företrädaren Bo Lundgren körde i botten med sin ofinansierade skattesänkar politik.

Vem ska ta över Socialdemokraterna? En öppen och viktig fråga i dagsläget. Hoppas det blir någon som är vettig och kan driva en kraftfull opposition samt är kapabel att leda landet om tillfälle ges. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg börjar nog sjunga på sista versen. De verkar lida av kronisk idé torka. Med en opposition ledd av Håkan Juholt eller för den delen Mona Sahlin har de inte behövt anstränga sig speciell mycket. Lågkonjunktur och eurokris har också underlättat. Jobbskattesänkningen är genial. Går inte att backa från den i nuläget. Vem kan ta bort en eller två tusenlappar från varje arbetande svensk utan att åka ut med fötterna före när det blir val igen?

Man kan tycka vad man vill om socialdemokraterna men vi behöver en levande och aktiv politik i landet. Nu är det lite av Ryssland över det hela. Borg(in) och Reinfeldt styr likt det ryska ledarskapet och har ett parlament fullt av tomtar och muppar som sitter och trycker på sina små knappar. Det tragiska för vår svenska demokrati är att en av dessa muppar fick bli ledare för landet största parti.

Varför fick han avgå? Finns en del intressanta teorier. Cornucopia gissar att det handlar om Håkan Juholts negativa hållning till EU och Euron. En blogg som länge följt Juholten är Dackefejden. Många roliga och insiktsfulla vinklingar finns att läsa.

Pappa G slår ett slag för demokratin

Den grekiska statsministern Pappa G alias G-Pap, slår ett slag för demokratin i Grekland. Marknaden, likt Carl Bildt blev något överraskad när folkomröstningen utlystes. Vissa kallar det för genialiskt, andra tycker att det är den enda vägen. Enda vägens ekonomiska politik brukar ofta gå åt skogen. Etablerade tyckare börjar offentligt vädra åsikten att det är slut för Grekland om de inte röstar ja.

Folkomröstningen kommer att hållas tidigast i januari. Det är minst två månader tills dess. Euron hinner att blir hårt sargad innan dess. Marknaden(den friska delen) har sedan länge skrivit av Grekland. Nu är fokus på Italien. Räntorna börjar stiga kraftigt och når snart en punkt där det är kört för Italien. De blir det nya Grekland. Bara modell större. Frankrike står på tur att göra default efter Italien. Kanske hinner Spanien emellan? Det har dock varit tyst ett tag om Spanien och Portugal. Lugnet före stormen.

Dessa länder har också några stora mysiga banker med mjuka och fluffiga balansräkningar.

Grekisk komedi på hög nivå med andra ord. Bloggarna Cornucopia och Stockman har också skrivit om detta. Under tiden ruvar Rumpan och Von Bunker på hämnd. Hur skall de piska grekerna till underkastelse? Evil empire strikes back?

I Sverige har vi andra problem. Rihanna blev sjuk och kunde inte sjunga, En inställd spelning är alltid en spelning. Publiken i både fallet med Grekland och Rihanna blev besvikna. Tumult bröt ut bland publik och marknad. Stockholmarna kan ta det lugnt. Rihanna lär enligt Aftonbladet sjunga i skrivande stund.

Norr om Stockholm är det lite värre. Sandvik skall sparka drygt 360 personer. Gen rep för tuffa tider som kommer? Faxander har fått fria tyglar att eliminera ”non performers”.

Undertecknad bloggare passade på att köpa lite derivat dagen till ära. Kanske är detta nacken på tjuren och denna bulltrap har fångat in de sista optimisterna? Beloppet är i vilket fall som helst litet sett till portföljen. Ursprunget är lite utdelningar från Kanada bolagen. Lätt fånget, lätt förgånget med andra ord.