Spektaklet Almedalen

Ett säkert tecken på att det är semestertider är att besöken på bloggen minskar och att den politiska adeln ihop med klämfriska lobbygrupperingar åker till Gotland för att ”hygge sej”. En och annan halvkändis försöker bäst de kan profilera sig och kanske sälja in sig. För vanligt folk finns där inget att hämta annat än man kan ana vart den politiska vinden kommer att blåsa.

Ska försöka mig på att recensera veckan på avstånd, ja jag bor långt från Visby. Det är svårt att förhålla sig objektiv till politik. Det är ännu svårare att inte klanka ner på partiernas frontfigurer, partiledarna. En gräsrot som talar skulle man kunna säga.

Moderaterna. Inte mycket nytt under hjässan på landsfadern Borg och hans osynlige chef, Reinfeldtaren. De har kommit till insikt, att om inget drastiskt görs, kommer de att förlora valet. Borgen kommer att gå till historien som en mycket stram och ansvarsfull finansminister. Han tillhör de stora väl i nivå med Persson och Sträng. Tyvärr har det privata lånandet löpt amok under hela epoken Reinfeldt. Summan av allt lånande i landet förskräcker. I sedvanlig ordning kommer vi skattebetalare att stå för notan.

Folkpartiet.  Partiet som är det minst liberala av de nuvarande riksdagspartierna, lever i skuggan av Moderatera .De har inför valen spelat på språktester, piskor och inga morötter till folket samt att vi skall sättas på fattighuset för att kunna vara solidariska med EU. EU stollarnas förlovade parti. Sverige betalar ett mycket högt pris för att vara med i EU och mer kommer det att bli. För mer fakta läs vad bloggrannen Cornucopia? skriver.Vi har således mycket lite att vinna på att hjälpa till.

Kristdemokraterna. Kan inte komma på vad de står för eller har gjort de senaste åren. De tillhör i alla fall inte verklighetens folk. Jag tänker faktiskt främst på Alf Karlsson och polkagrisar från Gränna när jag hör ordet Kristdemokrat. Polkagrisar är goda…

Centern. Detta parti har genomgått en transformering. Bort med alla omoderna lantisar och in med fräscha latte drickande ungdomar från Södermalm. Ut med det gamla och in med det nya. Fullt ös eller medvetslös. Hoppa från tuva till tuva, förlåt, tuvor växer ju ofta på landet. Tweets skall det vara. Det ena ogenomtänkta utspelet efter det andra. Känns som de är smått panikslagna, händer inget drastiskt åker de ur riksdagen. Annie Lööf öppnade upp för en förnyelse av alliansen. Version 2.0 som hon kallar den. Undrar om Borgen faller till föga för detta.

Socialdemokraterna. De kommer med sina utspel idag. Från att ha haft två kalkoner till ledare verkar de ha fått lite mer ordning på laget. Är det en smart strategi eller bara slump att man inte har hört så mycket från partiet? Socialdemokraterna har ett gediget arv att bygga på. Anpassar man budskapet till normala människor kan de åter igen bli en vinnare. Lyssnade på Stefan Löfven i P1 igår. Han öppnade för en bred överenskommelse i energifrågor. Vi får hoppas att det blir klarhet i denna fråga. Löfven har många år med tunga förhandlingar bakom sig och vet vad som krävs för att två parter skall nå enighet.

Idag kom ett litet ”utspel”, en skvätt på 100 mkr skall satsas på små företag. Massiv byråkrati för att få några slantar, ifall nu det skulle realiseras. Socialdemokraterna har historiskt närmast bekämpat de små företagen. Trovärdigheten är mycket låg i denna fråga.

Vänsterpartiet. Partiet ligger rätt till när de skall fånga den kommande vänstervinden. Ser de till att hålla sina stollar kort och ger tusan i att köra toblerone politik kan de växa. Deras nya partiledare verkar vettig.

Sverigedemokraterna. De tror sig bli Sveriges tredje största parti. Läste att en ändring i grundlagen lär gynna dem om det bli osäkert parlamentariskt läge vid nästa val. Genast kommer någon politruk fram och hojtar om hot mot tillväxt. Frågan är om Sverigedemokraterna kan prata om något annat än invandring och invandrare? Ska de växa får de bredda sin politik. Ett enfråge parti för missnöjda väljare håller inte i längden.

Miljöpartiet. Detta parti skriver jag om sist. Partiet är inte lika hårt uppbunden på vänster-högerskalan. De kan göra upp med högern om det gynnar partiet. Det borde premieras av väljarna. En pragmatisk politik. Partiet leds av två språkrör. Det eleganta är att de sitter under en begränsad tid och inte hinner bli lika korrumperade som en partiledare kan bli. Fridolin är ett starkt kort. Romson är lösare i köttet och övertygar inte när hon säger att lantisar gillar att köra bil 20 mil för att köpa korv. Jag har själv bott i Norrland. Kollektiv trafiken är inte direkt ett alternativ om man säger som så.

Cirkus Gudrun på Gotland

Denna vecka är veckornas vecka. För de som är intresserad av politik går det bra att följa med vad som händer i Almedalen på Gotland via media. Almedalsveckan är en gammal fin tradition, startad av ingen mindre än Olof Palme.

Politiker, lobby folk och alla svenska särintressen klumpar ihop sig för att få ut sitt budskap. Sverige är ett land av särintressen. Alla vill ha en del av kakan men få eller inga vill vara med och betala.

Det finns bra och det finns dåliga politiker som det mesta här i livet. Ovan nämnda Palme är en av de största vi har haft i landet under 1900 talet. I mitt tycke kommer Göran Person som god tvåa. Dagens politiker sägs ofta var tråkiga och färglösa. Jämför man med de bästa ur en svunnen tid, kan man lätt få den uppfattningen. En politiker som ofta upplevts som stel, grå och tråkig är Fredrik Reinfeldt.

Talet Fredrik Reinfeldt gav i Almedalen var allt annat än torrt, grått och tråkigt. Där tydliggjorde han sin syn på vem som är särintresse, kontra allmänintresse. En nästa lika bra talare är Lars Ohly, han utropade sitt parti, Vänsterpartiet till ”välfärdspartiet”. Moderaterna och Vänsterpartiet har därmed strippat socialdemokratiska Mona på ytterliggare två plagg, arbete och välfärd. Den som inga kläder har, får stå med rumpan bar. Det går i alla fall att läsa om flykten från socialdemokratin.

Man kan ju undra om Lars Ohly är nöjd med sin nya bil? Lars Ohly är en principfast man. Han blev inbjuden till det kungliga bröllopet men tackade nej, då partiet är emot demokratin, förlåt.. monarkin. Lika principfast vidhåller han att inga aktieutdelningar ska komma från offentliga medel. Vård, skola och omsorg ska bedrivas offentligt och utan vinst, ”nuff said”. Lars Ohly lever som han lär och låter sin son och dotter gå på privatskola.

Den politiska veteranen Gudrun Schyman lyckades idag tisdagen den 6:e juli, skapa stora rubriker genom att elda upp 100 000 kr på en grill till allmän beskådan. Ett mycket lyckat PR trick för att belysa de låga kvinnolönerna. På Newsmill berättar hon varför. Väl värt att läsa även för de som inte gillar Gudrun Schyman eller hennes politik.

Pengarna som eldades upp kommer inte från Gudrun eller FI, utan det är två företagare från Malmö som har gjort en liten PR kupp. Inte så konstigt när de driver en reklambyrå, Studio Total.

Man kan ju undra vad ensamstående kvinnor med låg lön, partiets kärnväljare tycker? ”En resa för mig och mina barn”, säger signaturen Lova.