Cirkus Gudrun på Gotland

Denna vecka är veckornas vecka. För de som är intresserad av politik går det bra att följa med vad som händer i Almedalen på Gotland via media. Almedalsveckan är en gammal fin tradition, startad av ingen mindre än Olof Palme.

Politiker, lobby folk och alla svenska särintressen klumpar ihop sig för att få ut sitt budskap. Sverige är ett land av särintressen. Alla vill ha en del av kakan men få eller inga vill vara med och betala.

Det finns bra och det finns dåliga politiker som det mesta här i livet. Ovan nämnda Palme är en av de största vi har haft i landet under 1900 talet. I mitt tycke kommer Göran Person som god tvåa. Dagens politiker sägs ofta var tråkiga och färglösa. Jämför man med de bästa ur en svunnen tid, kan man lätt få den uppfattningen. En politiker som ofta upplevts som stel, grå och tråkig är Fredrik Reinfeldt.

Talet Fredrik Reinfeldt gav i Almedalen var allt annat än torrt, grått och tråkigt. Där tydliggjorde han sin syn på vem som är särintresse, kontra allmänintresse. En nästa lika bra talare är Lars Ohly, han utropade sitt parti, Vänsterpartiet till ”välfärdspartiet”. Moderaterna och Vänsterpartiet har därmed strippat socialdemokratiska Mona på ytterliggare två plagg, arbete och välfärd. Den som inga kläder har, får stå med rumpan bar. Det går i alla fall att läsa om flykten från socialdemokratin.

Man kan ju undra om Lars Ohly är nöjd med sin nya bil? Lars Ohly är en principfast man. Han blev inbjuden till det kungliga bröllopet men tackade nej, då partiet är emot demokratin, förlåt.. monarkin. Lika principfast vidhåller han att inga aktieutdelningar ska komma från offentliga medel. Vård, skola och omsorg ska bedrivas offentligt och utan vinst, ”nuff said”. Lars Ohly lever som han lär och låter sin son och dotter gå på privatskola.

Den politiska veteranen Gudrun Schyman lyckades idag tisdagen den 6:e juli, skapa stora rubriker genom att elda upp 100 000 kr på en grill till allmän beskådan. Ett mycket lyckat PR trick för att belysa de låga kvinnolönerna. På Newsmill berättar hon varför. Väl värt att läsa även för de som inte gillar Gudrun Schyman eller hennes politik.

Pengarna som eldades upp kommer inte från Gudrun eller FI, utan det är två företagare från Malmö som har gjort en liten PR kupp. Inte så konstigt när de driver en reklambyrå, Studio Total.

Man kan ju undra vad ensamstående kvinnor med låg lön, partiets kärnväljare tycker? ”En resa för mig och mina barn”, säger signaturen Lova.

Röda djävulen

Sitter här en tidig lördag förmiddag och läser om den röda djävulen. Då kan man lätt tänka på Lars Ohly och hans nya bil. Tyvärr handlar det inte om den svenska vänstern, utan om ett naturfenomen i Usa. Närmare bestämt i Kalifornien.

Den södra kusten utanför San Diego har invaderats av stora köttätande bläckfiskar. Svenska dagbladet kallar dem för jätte bläckfiskar. DN kallar dem för Jumbo. De kan bli upp till två meter och väga runt 45-50 kg.

Det är en sanning med stor modifikation. De riktigt stora bläckfiskarna som hittats i några fåtal exemplar, lever på två tusen meters djup. En sådan gigant kan bli upp till 15 meter och väga över 500 kg.

Arten som plågar stränderna i Kalifornien, kallas för Humblodt Squid på engelska men det latinska namnet är Dosidicus gigas. Lokalbefolkningen kallar den för röda djävulen. Genom ett komplicerat cell system kan den ändra färg efter omgivningen.

Det är numera fullt naturligt att ändra åsikter och politisk färg efter omgivningen(inte olikt vår vän Humboldt). Det kallas för flippfloppande eller triangulering. Teorin bakom är som vanligt komplicerad, inget för den vanliga väljaren som oftast förväxlar Sverigedemokraterna med Socialdemokraterna.

Flippfloppandet, att ändra åsikt i viktiga frågor över en natt är numera vanligt. Mona Sahlin är röd och ändrar färg efter omgivningen. Moderaterna, ”känner av” opinionen. I en artikel inför EU valet beskriver SVD, Socialdemokraternas flippfloppande i fildelningsfrågan.

När jag läste om dessa ”gigantiska” bläckfiskar fick jag syn på en blogg som länkat till artikeln. I den södra provinsen, Skåne finns det en liten ort som heter Falsterbo, där är det tydligen ett ”badkrig” mellan den lokala ursprungsbefolkningen och rika nudister från Stockholm. Läser man artikeln i Aftonbladet kan man lätt få intrycket att denna ”kamp” leds av den rika före detta handelsministern och finansmannen Ulf Dinkelspiel. Nu skall man inte ta det som står i Aftonbladet som en 100% sanning.

Dinkelspiel sitter idag med i ett antal olika styrelser, jag tänker främst på Nordnet där han äger 3,58 % av bolaget. Indirekt är ägandet större om man räknar med att E. Öhman J:or AB äger 30,89%.

Vem tror på SAAB?

De senaste veckorna har det varit mycket nyheter med SAAB i fokus. Med SAAB menas då det bolag som ägs av General Motors och tillverkar bilar i Trollhättan.

Det andra SAAB, SAAB Group tillverkar stridsflygplan och annan militär utrustning. Denna SAAB gren märker man nästan bara av när det handlar om JAS Gripen.

Två bolag ett namn. Motsvarande uppdelning har Volvo i Volvo Group(lastvagnar, construction equipment, bussar, flygmotorer m.m) och Volvo PV. Det kan bli svårt för oss vanliga nyhetsläsare att bena ut vilket bolag det handlar om.

I dagarna är det mest negativa nyheter. Mutaffärer med Gripen. Bonus till chefer och sparken för de anställda.

En som tror på SAAB(bilarna) är Saabs VD Jan-Åke Jonsson. Han kan väl knappast göra något annat. Det är hans jobb att tala väl om bolaget och sporra de anställda till underverk. Ett mirakel verkar krävas för att SAAB skall överleva.

I dag läste jag om en halverad orderingång. Själv har jag stor förståelse för att köparna sviker bolaget. Vem vill köpa bil av en tillverkare som kanske inte överlever?

Jag tycker det är synd om denna långa industritradition går i graven. Hyser även starka sympatier med de anställda.  Har genom åren haft ett antal saab:ar som hyrbilar. Bekväma bilar med imponerande motorer, då tänker jag främst på SAAB 9-5 och Aero serien.

Med GM som ägare kan man förstå att bolaget är kört i botten.

Som självständig enhet hade bolaget inte överlevet på egen hand, då volymen är alldeles för liten. GM säger i dagarna att SAAB själv skall hitta en köpar till bolaget, annars är det konkurs.

Allt är inte nattsvart. I dagarna presenterades den nya Saab 9-3X 2,0T BioPower. Kanske något för Lars Ohly?

Lars Ohly väljer bil

Jag sitter som vanligt och läser tidningarna på nätet. I dagens mediebrus får man vara väldigt selektiv. Just nu är det lätt att få en känsla av uppgivenhet.

Nästan alla ekonomiska nyheter är dåliga. Man kan inte annat än hålla med vår ”käre” arbetsmarknadsminister Sven Otto Litorin när han förra året sa ”Det är åt helvete”.

En artikel i SVD som fångade mitt intresse, handlar om Vänsterpartiets Lars Ohly där han berättar om sitt val av bil. Han köpte en begagnad Ford Focus Flexifuel från 2001.

I dagarna när SAAB håller på att gå under väcks debatten om staten och politiker skall köra svenska bilar.  Lars Ohly sätter fingret på den springande punkten, svenska bilar är helt enkelt för dyra för vanligt folk.

Jag roade mig med att gå in på www.volvocars.com och titta på vad listpriset är för en V50. Den billigaste kostar 206 000 kr. Med tillbehör är man nog uppe i minst 230 000 kr. Efter 3-4 år har bilens värde halverats.  En kostnad på ca 3 000 kr i månaden. Lägg sen till driv medel, skatt, försäkring, verkstads besök och däckbyten.

I dagens bistra verklighet lär nog svensken tänka till en och två gånger innan det blir en ny bil. Det går alltid att köpa en mindre bil.

En liten mikro bil.

Lars Ohlys nya bil?