Slutet på den svenska linjen

I dag är det en kärnvapen dag. I morgon är det också en dag med kärnvapen. De ligger i förvar och kan när som helst användas. Under 70 och 80 talet var allmänheten rädd för den atomvinter som skulle utrota allt människoliv på jordklotet. Dessa förtappade individer som överlevt den första initiala chocken med värm, tryckvågor och radioaktivt nedfall skulle snart frysa ihjäl när solens värmande strålar förblev dolda för ett antal år. Den produktive bloggaren Cornucopia har skrivit en artikel om kärnvapen. Kontentan är att atomvintern i högsta grad är en överdrift. Kärnvapen är i mitt tycke något av det sämsta som människan har utvecklat under sin tid på jorden.

Idag på ”kärnvapendagen”, läser jag på nätet att vår försvarsminister och i lika hög grad avdankade statsminister Carl Bildt har skänkt bort drygt tre kilo plutonium till Usa. Häckla och klanka ner på politiker är något av en reflex man har. Kalla det en ful ovana.

Carl Bildts gåva skulle kanske kunna markera slutet på den svenska linjen. För oss som tycker det är intressant att gräva i det förgångna ger det flera intressanta uppslag.

Reflexmässigt tycker jag det är synd att de gav bort plutoniumet. Det skulle vi kunna behöva själva. Varför inte behålla möjligheten att bygga någon atombomb så vi kan slå ut Moskva eller någon annan lämplig stad ifall det skulle behövas. Den som har kärnvapen sitter säkert. Ett nutida bevis på det är Nordkorea. Sedan de bevisat att de har minst en bomb och håller på att tillverka fler har den numera döda diktatorn köpt sin regim arbetsro. Iran har troligtvis liknande ambitioner. Det är inte politiskt korrekt på något sätt att säga ovanstående. Den som har förmåga, får inte sin vilja synad.

Nu tänker någon att drygt tre kilo har man inte nytta av. Nej inte om man skall bygga en stor atombomb. NyTeknik skriver att det skulle kunna gå att göra en liten bomb. Tillräckligt för den massa som krävs för att en detonation skall utlösas. Tre kilo plutonium skulle kanske räcka till att göra någon form av smutsig bomb? Detonera en sådan över Moskva är kanske tillräckligt avskräckande?

R3/Adam producerade en mängd kärnavfall som lagrades i Sverige under en längre tid, långt efter att den lades ner 1974. Reaktorn var en förvuxen testreaktor som producerade fjärrvärme och elström till Ågesta, söder om Stockholm. Reaktorn var nära att haverera och orsaka en härdsmälta. Bränslet bestod av uran brutet i Sverige som en del av den svenska linjen. Olika uppgifter jag läst pekar på att man kanske skulle kunna få ut runt 20 kg plutonium från verket per år. Med tanke på att det var igång, mer eller mindre aktivt i tio år skall det ha funnits goda möjligheter att göra ett antal bomber. Hittade en intressant skrivelse om den svenska linjen på engelska.

I modern tid ska allt bränsle ha skickats till Sellafield för upparbetning och MOX bränsle m.m har erhållits i gengäld. Under 50 och 60 talet fick Sverige låna några kilo plutonium från Usa för forskning. Kan det rent av vara så att detta är återbetalning för detta lån?

Med tanke på hur hemligt allt var förr och att svenska staten var i nära förbund med Usa trots vår alliansfrihet, kan man undra om detta är det sista som blir sagt om den svenska linjen?

Annonser

One comment on “Slutet på den svenska linjen

  1. Ta tummarna ur ögonen och läs på innan du skriver skit, det plutoniumet som u293 som kom från Ågesta hadde en liten men så betydelsfull isotop,u240-ca7%, inte bra när man vill ha big boom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s