Bakgrund till sparandet i IPS portföljen

Sedan år 2000 sparar jag till min pension via IPS. Till en början några hundralappar i månaden men har på senare år sparat maxbeloppet 12 000 kr per år. Sparandet är avdragsgillt. Poängen är att man kan ta ut det som inkomst och sen skatta för det framöver i tiden när man har gått i pension.

Likt många pensionslösningar där pengarna är låsta, hänger denna konstruktion på nåder av myndigheterna. Blir det dåliga tider i landet kan vi nog förvänta oss en cypriotisk lösning. Staten stänger kontona och tar en del av beloppet.

I början hade jag depån hos en liten lokal sparbank med ett begränsat utbud av fonder. Fonderna hade också genomgående en hög förvaltningsavgift. När Avanza drog igång sin IPS verksamhet flyttade jag över depån runt år 2004. Sedan dess har jag viktat ner andelen fonder, för att sedan ett par år utgöra en renodlad aktiedepå. Under verksamhetsåret 2009 köptes de första utländska innehaven.

Någon direkt nytta av att spara har man inte men det finns några fördelar. Aktier i IPS depå har rösträtt. Det har man utnyttjat. En del mindre innehav har man parkerat där för att kunna gå på intressanta bolagsstämmor eller känna sig fram om man kan tänkas köpa ett innehav till den stora portföljen.

Möjligheten att bygga en långsiktig portfölj där ens privatekonomi inte kan ”förstöra” är en annan trevlig egenskap. Ungefär som att förvalta medel åt en stiftelse. Det är nog det som lockar mest och gör att jag använder IPS portföljen som en modellportfölj och bloggar lite mer om den än vad den ”förtjänar” i form av monetärt värde.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s