Vad är en helg utan AMF? AMF är på tapeten igen. Inget oväntat i det. Denna dokusåpa lär fortsätta ett tag till.
Styrelsen i AMF har nu kommit fram till att Elmehagen har fått för mycket i pension. Det är ungefär vad 99% av kunderna också tycker. Det tråkiga för AMF är att de har skrivit ett avtal som normalt är juridiskt bindande. Otur i tänkandet skulle man kunna säga. Den mest kända ledamoten i AMF’s styrelse är LO ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Historien om hennes 15 år i AMFs styrelse är numera nästan en riksangelägenhet.
AMF anser att Christer Elmehagen fick mer i pension än vad som var avtalat och kräver nu tillbaka pengarna. Till detta anklagar de Elmehagen för avtalsbrott. Det kan man läsa om i DN. I SVDs artikel kan man läsa att AMF kräver tillbaka pengarna från Elmehagen men lindar in det i ett något mer omständigt resonemang.
Enligt Göran Tunhammar är roten till det onda att Christer Elmehagen fyllde 6o år och det saknades inbetalda pensionsmedel för 1998 års avtal. Enligt AMF spökar också avtalet för år 2004. Det skulle bero på en felaktig text i årsredovisningen. Är det någon som förstår vad det handlar om? Inte jag i alla fall. Detta är nästan helt obegripligt. Hoppas att AMF kan räkna ut vad deras vanliga kunder skall ha i pension?
AMF har haft tunga namn till sin hjälp för att reda ut denna pensions problematik. Linklaters, Ernst & Young och KPMG är de företag som hjälpt styrelsen att räkna fram den summa de nu skall kräva Christer Elmehagen på.
Christer Elmehagen kör den hårda linjen och säger till SVD, ”Mina tidigare uttalande är det som gäller”. I DN’s artikel är Elmehagen något mer resonlig och säger att han inte har lämnat fel information.