Vill du ha Bältros eller en Palm?

Att skriva om politik brukar generera flest besök på denna blogg. Det finns alltid någon som tycker att det som skrivs är bra. I många fall tycker publiken att det inte är lika bra. Kastar man det i vattnet måste det flyta. Så enkelt är det. Denna underfundiga mening är i många fall dubbelbottnad.

Krisen inom socialdemokratin kulminerade förra helgen med att Mona Sahlin fick sparken. Vi har inte sett slutet på Mona än på ett tag. Hon är försörjd av staten på livstid men kommer säkert att dyka upp som en maktmänniska i något sammanhang.

Vem står nu på tur att leda vårt statsbärande parti? Förlåt, jag skrev fel. Vårt före detta statsbärande parti. Vem kommer att ta plats?

Just nu kanske det är två namn man tänker på. Thomas Östros, sägs vara en klassisk högerman högt utbildad inom ekonomi. Hans tänkande bidrog till att Socialdemokraterna förlorade valet. Sänkt ränta lovade han och att Mona skulle sitta kvar efter en valförlust.

I andra änden av ringhörnan står den nästan 10 år yngre förmågan Veronica Palm. Hon har gjort en raketkarriär inom det politiska. Ligger långt åt vänster enligt vad man läst.

Kandidaterna kör stenhårt med ”poker face”. Nej, nej och nej säger de på frågan om de vill ta över efter Mona. En som verkar ha lämnat ett rakt och klart besked är Per Nuder. Han ska bli konsult.

Lidandet över för Mona

Nu är lidandet över för Socialdemokraternas partiledare, Mona Sahlin. I går kastade hon in vanten och sa upp sig. Hon sitter kvar som en nickedocka tills kongressen har valt en ny ledare.

Den stora förloraren kommer nog att bli regimen Reinfeldt. Nu kanske han kan få en vettig opposition. Efter 8 år vid makten kommer han nog att stelna och bli en ny Tony Blair. Förutom det faktum att han inte har något hår på huvudet som blir grått. ”Sahlin har betytt otroligt mycket” säger han i SVD.

Att se Mona leda socialdemokraterna är som att beskåda någon form av lyteskomik. Ovärdigt ett parti med så långa anor och som varit statsbärande i många år. Den tiden är nu över. Socialdemokraterna får bygga upp sig från grunden på nya meriter. Då duger det inte att fiska i förorterna och skylla allt som är fel på Moderaterna.

Socialdemokraterna har blivit ett parti för de som inte arbetar. Enligt Mona själv röstar bara 20 % av de som arbetar på S. Läser man vad Östros skrev på DN, vill socialdemokraterna föra en moderat politik. Då kan man ju undra varför det partiet behövs överhuvud taget.

Mona Sahlin behöver inte bekymra sig för sin försörjning. Staten ser till sina. Hon kommer att få någon form av utkomst.

Valdroiderna anfaller i ghettot

Socialdemokraterna är desperata. Nya opinionssiffror visar att de kommer att förlora valet. Det blir så att säga mer och mer statistiskt uppenbart även för Mona Sahlin. Hon har ju enligt giganten Göran Persson problem med tänkandet.

I ren desperation har hon tagit hjälp av ”Alte mitt kämpfer”. En annan Göran, den nyfrälste Göran Skytte tycker t.o.m synd om Mona, han kallar det förnedrande. Socialdemokratiska ledare brukar ofta bli kraftigt ifrågasatta i början av sin karriär. Göran Persson hade många tunga år innan han fick momentum. Uppförsbacken är lång. Mona Sahlin är en hårding men frågan är om det räcker hela vägen?

Verklighetens folk lever i en annan värld än den socialdemokraterna vill se. S tappar mer och mer i storstäderna.

Idag blev jag anfallen av en hop valdroider från socialdemokraterna när jag skulle gå ut ur ghettomodulen. Överåldriga valarbetare kom två och två, knuffandes en liten vagn med små söta flaggor på. Hesa ropade de ut sin mantra, ”broderskap, jämlikhet, arbete åt alla!”. Ännu ett tecken på desperation från S.

Sverigedemokraternas förmodade intåg i riksdagen kommer att ställa till ett stort elände för etablerade partier. De duckar i frågan men måste ta tag i den. Det lär inte bli innan valet. Stoppar man huvudet i sanden ser man inte att det växer blåsippor.

Det är en välgärning att gå ut och rösta, den starkaste insats man kan göra som enskild för demokratin.

Skit år för Littorin

I Sverige ska man vara stålman för att vara duglig som politiker. Det finns även kvinnor av stål. På något vis känns det som kvinnor inom politiken lättare kan göra bort sig och ändå sitta kvar. Vem minns inte Mona Sahlin och alla hennes brister? För att inte nämna Gudrun Schyman?

Förra sommaren var det en stålkvinna som föll som en fura. Marianne Samuelsson, dåvarande hövding på Gotland. Hövdingen fick efter ett intensivt mediadrev gå i landskapsflykt. Efter en tid på fri fot så blev hon utröstad av Ö-rådet i Rosenbad.

Årets Almedalsvecka har varit mer spännande än man förväntat sig. Pajkastning och överutbudspolitik har nått nya nivåer. Trots att Fredrik Reinfeldt öppnade med fokus på det allmänna och vädjade om en moderat syn på utgifter betingade av särintressen.

Semester 2010, visst låter det skönt! För Sven-Otto Littorin, mannen som personifierat den moderata arbetslinjen är det nog att betrakta som ett skit år. Han har fått mediadrevet mot sig. Man kan undra om det är någon strateg från oppositionen som ligger bakom? Littorin dementerar via statsministern, men enligt källor på Rosenbad sägs han ha gått under jorden.

Har han begått ett brott? Det är en fråga för en eventuell domstol att utreda.

Cirkus Gudrun på Gotland

Denna vecka är veckornas vecka. För de som är intresserad av politik går det bra att följa med vad som händer i Almedalen på Gotland via media. Almedalsveckan är en gammal fin tradition, startad av ingen mindre än Olof Palme.

Politiker, lobby folk och alla svenska särintressen klumpar ihop sig för att få ut sitt budskap. Sverige är ett land av särintressen. Alla vill ha en del av kakan men få eller inga vill vara med och betala.

Det finns bra och det finns dåliga politiker som det mesta här i livet. Ovan nämnda Palme är en av de största vi har haft i landet under 1900 talet. I mitt tycke kommer Göran Person som god tvåa. Dagens politiker sägs ofta var tråkiga och färglösa. Jämför man med de bästa ur en svunnen tid, kan man lätt få den uppfattningen. En politiker som ofta upplevts som stel, grå och tråkig är Fredrik Reinfeldt.

Talet Fredrik Reinfeldt gav i Almedalen var allt annat än torrt, grått och tråkigt. Där tydliggjorde han sin syn på vem som är särintresse, kontra allmänintresse. En nästa lika bra talare är Lars Ohly, han utropade sitt parti, Vänsterpartiet till ”välfärdspartiet”. Moderaterna och Vänsterpartiet har därmed strippat socialdemokratiska Mona på ytterliggare två plagg, arbete och välfärd. Den som inga kläder har, får stå med rumpan bar. Det går i alla fall att läsa om flykten från socialdemokratin.

Man kan ju undra om Lars Ohly är nöjd med sin nya bil? Lars Ohly är en principfast man. Han blev inbjuden till det kungliga bröllopet men tackade nej, då partiet är emot demokratin, förlåt.. monarkin. Lika principfast vidhåller han att inga aktieutdelningar ska komma från offentliga medel. Vård, skola och omsorg ska bedrivas offentligt och utan vinst, ”nuff said”. Lars Ohly lever som han lär och låter sin son och dotter gå på privatskola.

Den politiska veteranen Gudrun Schyman lyckades idag tisdagen den 6:e juli, skapa stora rubriker genom att elda upp 100 000 kr på en grill till allmän beskådan. Ett mycket lyckat PR trick för att belysa de låga kvinnolönerna. På Newsmill berättar hon varför. Väl värt att läsa även för de som inte gillar Gudrun Schyman eller hennes politik.

Pengarna som eldades upp kommer inte från Gudrun eller FI, utan det är två företagare från Malmö som har gjort en liten PR kupp. Inte så konstigt när de driver en reklambyrå, Studio Total.

Man kan ju undra vad ensamstående kvinnor med låg lön, partiets kärnväljare tycker? ”En resa för mig och mina barn”, säger signaturen Lova.

Röda djävulen

Sitter här en tidig lördag förmiddag och läser om den röda djävulen. Då kan man lätt tänka på Lars Ohly och hans nya bil. Tyvärr handlar det inte om den svenska vänstern, utan om ett naturfenomen i Usa. Närmare bestämt i Kalifornien.

Den södra kusten utanför San Diego har invaderats av stora köttätande bläckfiskar. Svenska dagbladet kallar dem för jätte bläckfiskar. DN kallar dem för Jumbo. De kan bli upp till två meter och väga runt 45-50 kg.

Det är en sanning med stor modifikation. De riktigt stora bläckfiskarna som hittats i några fåtal exemplar, lever på två tusen meters djup. En sådan gigant kan bli upp till 15 meter och väga över 500 kg.

Arten som plågar stränderna i Kalifornien, kallas för Humblodt Squid på engelska men det latinska namnet är Dosidicus gigas. Lokalbefolkningen kallar den för röda djävulen. Genom ett komplicerat cell system kan den ändra färg efter omgivningen.

Det är numera fullt naturligt att ändra åsikter och politisk färg efter omgivningen(inte olikt vår vän Humboldt). Det kallas för flippfloppande eller triangulering. Teorin bakom är som vanligt komplicerad, inget för den vanliga väljaren som oftast förväxlar Sverigedemokraterna med Socialdemokraterna.

Flippfloppandet, att ändra åsikt i viktiga frågor över en natt är numera vanligt. Mona Sahlin är röd och ändrar färg efter omgivningen. Moderaterna, ”känner av” opinionen. I en artikel inför EU valet beskriver SVD, Socialdemokraternas flippfloppande i fildelningsfrågan.

När jag läste om dessa ”gigantiska” bläckfiskar fick jag syn på en blogg som länkat till artikeln. I den södra provinsen, Skåne finns det en liten ort som heter Falsterbo, där är det tydligen ett ”badkrig” mellan den lokala ursprungsbefolkningen och rika nudister från Stockholm. Läser man artikeln i Aftonbladet kan man lätt få intrycket att denna ”kamp” leds av den rika före detta handelsministern och finansmannen Ulf Dinkelspiel. Nu skall man inte ta det som står i Aftonbladet som en 100% sanning.

Dinkelspiel sitter idag med i ett antal olika styrelser, jag tänker främst på Nordnet där han äger 3,58 % av bolaget. Indirekt är ägandet större om man räknar med att E. Öhman J:or AB äger 30,89%.

GM i konkurs

GM har gått i konkurs enligt det amerikanska chapter 11 förfarandet. Det skulle i Sverige kunna liknas vid ett mellanting mellan rekonstruktion och konkurs.

Skulderna uppgår till 172 miljarder dollar, medan det endast finns tillgångar på 82 miljarder. Det fattas således hisnande 90 miljarder dollar. Det är mer än halva den svenska statsskulden.  För den amerikanska regeringen är det ingenting. De har tidigare lämnat ett enorma stöd till sin banksektor. Nu kan de till sin meritlista även lägga ett stort bilföretag.

Igår var statsminister Fredrik Reinfeldt glad, att han inte lät den svenska regeringen stödja Saab. Enligt honom skulle pengarna idag finnas i Usa. Mona Sahlin är dock av en annan uppfattning. Något annat skulle vara högst oväntat.

Försäljningen för Saab har kollapsat. Dagens Nyheter väljer att kalla det för ett fritt fall. En död katt studsar när den når marken. I maj registrerades 559 nya Saab bilar, vara 169 var av modellen 9-5. 72 % ner från en redan pressad nivå.

Idag kan man köpa en bättre begagnad Saab till ett bra pris. Vem vågar köpa en ny?

Wanja sänker S

Vem har inte tröttnat på hela Wanja och LO historien? Jag har det i alla fall. Detta är kanske denna spik som gör att S inte kan göra ett återtåg till makten 2010?

SVD skriver i en artikel att Wanja är en ”black om foten för S”. Jag tror att många är missnöjda med Wanja, LO’s sätt att hantera AMF skandalen och det allmänna ekonomiska läget. Wanja Lundby-Wedin och S får klä skott för allt detta missnöje. Det kommer att bli svårt för Wanja och Mona, att den första maj gå upp i talarstolen och prata om bonusar och pension.

Till det skall läggas att det snart är val till EU parlamentet. SVD har en intressant artikel om alla tabbar och misstag som S har gjort den senaste tiden. Det kan inte vara en slump att de har blivit ”drabbade” just nu.

Ordföranden i AMF, Göran Thunhammar kan tänka sig att avgå vid bolagstämman i juni. Innan denna tidpunkt kan han även tänka sig att kräva skadestånd av AMF’s tidigare VD Christer Elmehagen.

Två lösa funderingar på vårkanten eller kommer något konktret att hända? Vi får se…