Göran Persson: En örfil till etablissemanget

Förre socialdemokratiske partiledaren och tillika statsministern Göran Persson uttalade sin syn på varför Sverigedemokraterna(SD) har lyckats göra ett rekordval i SVT’s Agenda. Det har i media florerat många tyckare och experter som försöker ge en förklaring till vad som hänt i den politiska sandlådan.

Persson gav några anledningarna till varför många ute i landet röstade på SD:

• Dålig mobiltäckning
• Låga pensioner
• Tåg som inte går i tid eller inte går alls
• Jobb som försvinner
• Ungdomar som flyttar
• Jordbruk som läggs ner.

Enligt Ordförande Persson håller Sverige på att gå sönder. Socialdemokraternas och Moderaternas triangulering, att inte våga ta politiska risker har öppnat upp för andra partier(läs SD). Det blir inga drömmar, värderingar och visioner bara en grå vardag med missnöje. Folkets protester får söka sig andra former än att välja något av de etablerade partierna.

Folket känner sig övergivna, lämnade utanför i delar av Sverige. Det har skapat en grogrund för missnöje och protester.

Tur för Sjöstedt att han inte blir insläppt i en regering. Det hade varit Exit Vänsterpartiet då partiet, enligt Persson har levt på att suga upp missnöje på vänsterkanten. Om Sjöstedt såg på Agenda fick han ett råd på hur han skulle dela upp frågan om vinster i välfärden. ”Svårt att förstå varför man skall göra grundskolan till en marknadsplats” vilket stora delar av folket ställer sig frågande till enligt Persson. Chans för Sjöstedt med andra ord?

Vi som var med förr har ju observerat att välfärden monterades ner i rask takt under Göran Perssons dagar vid makten. Regimen Reinfeldt har bara fullföljt denna politik och piskat på folket med arbetslinjen.

Förväntan på ”Lövet” är nog rätt så låg. Det blir nog mest att stå pall och hålla låda. Någon akrobatisk jujutsu manöver åt den politiska mitten är också att förvänta sig.

Mycket intressant att Persson aldrig nämnde Sverigedemokraternas profilfråga. Det sitter väl i ryggmärgen att det är strängt tabu att debattera den i offentligheten. För att hedra Ordförande Persson ska även vi inte göra det. Vi får stilla titta ut genom fönstret och höja huvudet från grötskålen och begrunda att var femte eller till och med var tredje av våra grannar på landet är en fascist om man får tro Sjöstedt och hans partikamrater. Kan det vara så att grannarna på landet bara är lite missnöjda med att luren inte har täckning, när de går förbi till ett tåg som inte går i tid?

 

 

Laila Freivalds till Öresunds styrelse

Mats Qviberg har börjat styra investmentbolaget Öresund mot en ny kurs. Den före detta socialdemokratiska ministern Laila Freivalds är föreslagen som ny ledamot av Öresunds styrelse.

Denna bloggare är sedan bekant, ägare av några stycken Öresund aktier och har vissa åsikter i utnämningen. Första frågan är, vad har en avdankad socialdemokrat som Freivalds att bidra med i styrelsearbetet? För det breda folklagret är hon en barsk kvinna som inte gillar att journalister gräver i hennes lägenhetsaffärer. Tsunami affären blev en black om foten. Var landet Thailand ligger är inget man behöver känna till som minister.

Under regimen Göran Persson var det viktigt att ha rätt kön och ta smällar som den stora ledaren passade ner. Tillslut blev det för mycket så hon fick avgå som utrikesminister. Hon hade sedan tidigare erfarenhet av att avgå som justitieminister.

Läste en del av kommentarerna på DI.se. Högt och lågt som vanligt. När det gäller socialdemokrater och pengar brukar det ofta vara låg kvalitet på dessa kommentarer. Det finns duktiga socialdemokrater som när de kommer till sin rätt, kan lyfta en styrelse. Antalet duktiga socialdemokrater är dock få.

Politiker ses ofta med förakt, men de kan ge värdefulla bidrag till det privata näringslivet. Ett bra exempel är Al Gore. Han sitter i Apples styrelse och blev handplockad av Steve Jobs. Tyvärr är Öresund inte lika framgångsrikt som Apple och Laila Freivalds är ingen Al Gore.

Kanske kan man säga att Mats Qviberg och Laila Freivalds har samma moraliska kompass och delar samma humör? Q kan tydligen bli rosenrasande, likt Freivalds när något bär honom emot. Enligt Mats Qviberg är hon ”både respekterad, kunnig och glad och trevlig”. Största tillgången är att hon kan ”samhället” säger Qviberg i en intervju till tidningen SVD.

 När man ska investera i ett bolag tittar jag mycket på ledningen och styrelsen. En hörnpelarare i Brachyra Investment Strategy, BIS. Det finns två ledamöter i den föreslagna styrelsen som man kan lyfta fram, Marcus Storch och Per-Olof ”100 000 Sandvik” Eriksson. En fråga man dock kan ställa sig är varför är de kvar?

En ledamot som jag är skeptisk till är unge herr Qviberg(inte Mats). Ett par gånger har jag sett denna arvinge agera som styrelseledamot i fastighetsbolaget Wihlborgs. När han blev invald, var hans tyngsta meriter att han gått något år på Handels och köpt sig en lägenhet. Idag har han mer erfarenhet av styrelsearbete än de flesta ungdomar i hans ålder. Aktier och placeringar har han troligt vis fått från unga år genom att se sin far ”in action”. Arvingar ska man generellt vara skeptisk mot. I några fall går det väldigt bra t.ex Stefan Persson i H&M. Andra kan lätt kör bolagen i botten om det vill sig illa.

Sammanfattningen för de som är otåliga och vill göra sig en hacka utan att tänka? Ja aktieråden haglar inte precis på denna blogg. Det är inte tanken. Några enstaka ”affärer” skrivs det om men mest funderingar för att själv samla tankarna och få de i mer systematiskt skick. Kan man inte skriva och berätta för andra vad man tänker göra, ja då är det början på en dålig affär. Med utgångspunkt av ovanstående inlägg har inte mitt förtroende för Mats Qviberg och Öresund ökat. När klockan slår 2012 kommer en finanskrabba att sälja sina inlösenrätter och aktier i Öresund.

Förtroendet för Mats Qviberg är lågt men jag tycker inte illa om honom. Vad man kan säga om HQ, när man lagt det bakom sig är det vanliga ”zero sum game”. Kul att ha varit med på resan.

Kanske är utnämningen av Laila Freivalds det smartaste som Mats Qviberg gjort och jag som är skeptisk förstår inte poängen? Framtiden lär ge facit i hand.

State of the kingdom

Idag är det en vecka till valet. Spännande kan man tycka. Förra valet kändes ödesmättat. Skulle Göran Persson vinna ännu en mandatperiod? De nya moderaterna och alliansen var ett stort mörkt hot mot socialdemokratin. Medborgare på marginalen fruktade att de skulle bli ekonomiskt förintade om alliansen vann valet.

Med facit i hand kan man säga att i stort har väldigt lite hänt. Frågan om sjukförsäkringen är det största sår som alliansen lämnat efter sig. Reinfeldt har stundtals visast sig mycket kall när hans regler gjort att svårt cancersjuka tvingats ut på arbetsmarknaden. I andra fall har folk trillat ner i avgrunden mellan de olika socialförsäkringssystemen.

En revolution i det fördolda är jobbskatteavdraget. Äntligen har den lilla människan, ”the small people”, fått en skattesänkning. Pengar var och en efter bästa förstånd kan spendera. För många är det nästan en månadslön. Visst har vissa saker blivit dyrare men vad säger att man alltid måste spendera?

Jobbskatteavdraget har slagit rakt in i socialdemokratin som en dolkstöt i hjärtat. Det går tvärt emot klasskamp, kollektivet och solidariteten. Slagord som vilken valdroid som helst kan lära sig på kort tid.

Den kända forskaren i ekonomisk historia, Jan Jönmark är ciceron i SVD’s artikelserie om det ”nya” Sverige. Landet har gjort en tuff resa från industrination till en tjänsteproducerande entitet i Europas utkant.

Socialdemokraternas recept var länge att fånga upp arbetslösa väljare med bidrag. Moderaterna har lyckats att kapitalisera på den stora inflyttningen till landets storstäder. Fler och fler i konungadömet Sverige anser sig tillhöra medelklassen.

Dagens medelklass är den nya arbetarklassen. Skillnaden mot 50 och 60 talet är att det under Göran Perssons era skapats en stor underklass, de som av olika skäl inte arbetar utan lever av det offentliga.

Den nya underklassen har inget av de etablerade partierna ens försökt fånga upp. Missnöjdheten jäser i våra storstadsghetton och de regioner som inte är med på tåget i det ny Sverige.

Valdroiderna anfaller i ghettot

Socialdemokraterna är desperata. Nya opinionssiffror visar att de kommer att förlora valet. Det blir så att säga mer och mer statistiskt uppenbart även för Mona Sahlin. Hon har ju enligt giganten Göran Persson problem med tänkandet.

I ren desperation har hon tagit hjälp av ”Alte mitt kämpfer”. En annan Göran, den nyfrälste Göran Skytte tycker t.o.m synd om Mona, han kallar det förnedrande. Socialdemokratiska ledare brukar ofta bli kraftigt ifrågasatta i början av sin karriär. Göran Persson hade många tunga år innan han fick momentum. Uppförsbacken är lång. Mona Sahlin är en hårding men frågan är om det räcker hela vägen?

Verklighetens folk lever i en annan värld än den socialdemokraterna vill se. S tappar mer och mer i storstäderna.

Idag blev jag anfallen av en hop valdroider från socialdemokraterna när jag skulle gå ut ur ghettomodulen. Överåldriga valarbetare kom två och två, knuffandes en liten vagn med små söta flaggor på. Hesa ropade de ut sin mantra, ”broderskap, jämlikhet, arbete åt alla!”. Ännu ett tecken på desperation från S.

Sverigedemokraternas förmodade intåg i riksdagen kommer att ställa till ett stort elände för etablerade partier. De duckar i frågan men måste ta tag i den. Det lär inte bli innan valet. Stoppar man huvudet i sanden ser man inte att det växer blåsippor.

Det är en välgärning att gå ut och rösta, den starkaste insats man kan göra som enskild för demokratin.

Pampväldet på Gotland

Mitt i sommarvärmen har vi fått en ny skandal. Denna gång är det inte Wanja på LO som klantat sig, utan det är en avdankad miljöpartist vid namn Marianne Samuelsson. Samuelsson var tidigare språkrör för Miljöpartiet och blev riksdagsledamot 1988.

Regeringen Göran Persson tackade Miljöpartiet för deras stöd genom att göra Samuelsson till landshövding över Gotland. Hon var vid sin tid inom Mijlöpartiet mot ”big business” och för strandskyddet.

Under sin tid som landshövding har hon försökt skaffa fler jobb till Gotland, något som inte alltid har varit lätt. På medeltiden var Gotland nordens centrum med en stor fördel av att ligga mitt i Östersjön. Idag är det en avkrok med trevlig och unik natur. Ön lever upp en gång om året under ”Stockholmsveckan”.

Med detta utgångsläge verkar Marianne Samuelsson ha tagit ett antal genvägar under årens lopp.

Abba Björn, skulle få bygga hus, men det stoppades i miljödomstolen. Samuelsson kände till att det ryska företaget Nordstream sponsrade länsmuséet Fornsalen med 200 000 kr.

Den aktuella skandalen handlar om företagaren Max Hansson. Han ska enligt Samuelsson få bygga ut sin villa på mark som omfattas av strandskyddet. Max Hansson är en av de största företagarna på Gotland och skall således få en positiv särbehandling. Vanliga gotlänningar som har normala inkomster får avslag.

Aftonbladet har intervjuat pensionärsparet Sture och Elisabeth Ärlebäck, de fick inte bygga ett nytt hus på sin tomt. Det intressanta är att de bor i närheten av Max Hansson.

Skandal säger Aftonbladets Lena Melin. Man bör vara lite mer moderat säger moderatkaramellen på sin blogg. Denna bloggare undrar hur det kommer att gå för den tjänsteman som buggade sin chef och läckte bandet till media.

Det kommer nog att bli tufft för Samuelsson, när hon får smaka på media drevet. Bland sina kollegor i andra län har hon inget stöd. Enligt den lokala tidningen Helagotland har hon semester.

Flykten från Gotland har påbörjats.

Den som är satt i skuld är ej fri

Den som är satt i skuld är ej fri. Det sa vår förra statsminister Göran Persson. Man kan tycka vad man vill om hans politik, men epoken Göran Persson har gjort avtryck i vårt lands historia. Den tog sin början när han blev finansminister. Sverige befann sig då på ruinens brant efter regeringen Carl Bildt. Göran Person lämnade efter sig ett land med solida finanser.

Dagens finansminister, Anders Borg är likt sin nuvarande minister kollega, Carl Bildt(han gjorde comeback som utrikesminister) också moderat. Anders Borg är inte dogmatisk och kör den enda vägens politik, utan en beräknande pragmatiker som håller mycket hårt i statskassan.

Det har från olika håll kommit krav på att Sverige skall hjälpa det lilla landet Lettland som har lånat sig själv till döds. Jag tycker vi skall vara väldigt restriktiva. Endast låna ut pengar mot säkerhet.

Lettland har gjort rejäla nedskärningar i sin budget. Senast igår(8:e juni) kom de överens om att skära ner budgeten med en halv miljard lats, motsvarande ca 7, 5 miljarder euro. Detta tror Svenska Dagbladet skall bana väg för ett lån från IMF.

Johan Javéus på SEB tror att risken för devalvering kommer att minska en hel del i och med möjligheten till detta lån. Mot denna optimistiska bild, där SEB talar i egen sak, står det faktum att vanliga medborgare i Lettland växlar delar av sin lön till euro. Förfarandet är numera väldigt enkelt. De gör det via någon internetbank. Lettlands central bank får då köpa dessa pengar och åderlåta landets valutareserv. När den är slut är det över.

Kolumnisten, Fredrik Braconier på Svenska Dagbladet skriver att det kommer att bli en ekonomisk vargavinter i baltikum, även utan devalvering. På sina håll har bostadpriserna rasat med över 50 % och i många fall överstiger lånen värdet på bostaden. Antalet som i praktiken är i konkurs ökar hela tiden. Lettlands BNP rasade med 18 % först kvartalet i år. DN skriver även de om detta ras.

En sak är dock säker, förr eller senare kommer det att vända. Folket i baltikum är tålmodiga.