God fortsättning!
Det har blivit en del blogginlägg om Öresund och personerna bakom, Mats Qviberg och Sven Hagströmer. I stort beror det på att man har haft ett långsiktigt innehav i detta bolag. 9 år och 11 månader har jag haft aktierna i en depå. Nu är de sålda. Känns som en epok går i graven. Splitten av Öresund i två bolag får man anse som ganska komplicerad. Det känns bara som det finns förlorare i denna affär. Störst förlorare är de små aktieägarna som måste betala skatt på sina innehav. Valet av Laila Freivalds som styrelseledamot och en av ”Dybeckarna” var droppen som fick bägaren att rinna över. Q verkar ha tappat förankringen med verkligheten. Känns inte som man kan tjäna pengar på ett sådant upplägg.
Nog om Öresund för ett tag. Utesluter inte att jag gör comeback i bolaget eller dess tvilling, Newco om läge infinner sig.
Det kommer att betalas skatt på detta innehav. Skatten blir ekonomiskt kännbar för mig, en liten småsparare. Olikt Mona Sahlin tycker jag inte det är häftigt att betala skatt. Tjänar man pengar ska man betala skatt men häftigt är det inte. Man kan ha åsikter om vad våra skattepengar skall gå till men skatt efter bärkraft tycks inte längre vara något som gäller. I alla fall inte för storfinansen med riskkapitalbolag och Ola Rollén som tydliga exempel. Att vara VD för ett svenskt börsnoterat bolag och få sin(svenska)tjänstebostad renoverad för 20 talet miljoner räknas tydligen inte som väsentlig anknytning. Nu är denna villa såld via en bulvan.
Ola Rollén har gjort under med Hexagon. Bolaget var i stort sett en sophög innan han tillträdde. Genom stora lånefinansierade uppköp och tryckandet av nya aktier har han hållit en hög förvärvstakt. Något av ett ”enterprise pattern” för bolag i Melker Schörling sfären.
En VD ska föregå med gott exempel. Punkt. Den dag han börjar slira, trixa och sätter sina egna intressen långt före bolaget, ska han ut. Det är dock ett beslut som styrelsen får ta. Den dag Melker Schörling tappar förtroende för Ola Rollén, åker han ut.