Industrivärden 9 mån 2016

Fick hem Industrivärdens 9 månaders rapport i brevlådan. En kort summering följer nedan.

Totalavkastning 13 % för C aktierna jämfört med SIXRX, ett index som räknar med utdelningar. Substansvärdet var 177 kr per aktie eller totalt 76,3 miljarder kr. Substansvärdet ökade 11% sedan årsskiftet.

Resultatet per aktie uppgick till 23 kr per aktie, vilket inte är något att lägga vikt vid. Skuldsättningen minskade med två procentenheter till 13%. Under 9 månaderna som gått av året 2016 har 900 miljoner av portföljen nettosålts.

Industrivärden har på mindre än ett års tid gått från att vara ett nav i Handelsbanksfären till att bli mer affärsinriktade. Bolaget har deltagit i en nyemission i SSAB och stöttat SCA i förslaget att dela SCA i två delar. I Handelsbanken har den danska VD’n fått sparken.

I Ericsson finns det inga ljuspunkter. Det känns mer och mer som Ericsson är på väg ner i soptunnan. Industrivärden sitter på 15 % av rösterna i bolaget. Värdemässigt väger det lätt. Ett par tre bra dagar på börsen stiger övriga portföljen mer än vad en eventuell konkurs i Ericsson skulle kosta. Om något år tror jag Industrivärden har dumpat Ericsson och utländska ägare har tagit över. I takt med att det sparkas folk på löpande band, tror jag den sista svensken som är anställd där släcker ljuset inom några år. Man kan ju alltid hoppas så inte blir fallet.

Sammanfattningsvis kan man se mer ljust på Industrivärdens framtid. Risken har minskat i takt med belåningsgraden sjunker. Innehaven går ganska bra med undantag av Ericsson och SSAB. En allmän uppryckning av firman bör på sikt gynna aktiekursen. Lundberg är extremt tålmodig men förr eller senare kommer huvuden att rulla om det inte blir cash.

Annonser

Turbulens i Industrivärden

I dag blev Sverker Martin-Löf entledigad från sina uppdrag i Industrivärden sfären. Formellt så sitter han väl kvar till bolagsstämmorna i vår, men på ren svenska fick han sparken på stående fot. Det var inte längre möjligt att ha kvar honom.

Brukspatron fasonerna steg honom åt huvudet. Privata jakter på SCAs mark, utnyttjande av jetplan som ägs av Industrivärden, SCA och Sandvik för eget nöje och ibland bara för att hämta sprit och en glömd plånbok var graverande. Exakt vad som hänt vet vi inte. Det skulle utredas av ordinarie revisorer, dessa tjänade över 100 Mkr om året på sitt huvuduppdrag. Det hade med andra ord inte blivit någon oberoende granskning. Nepotismen, genom att ta in sin son som rådgivare i affärer av miljardklass var nog det som fick bägaren att rinna över för övriga ägare. Svenska institutionella ägare är väldigt flata, så när de ryter till har det gått långt.

Att skylla på media och dra en vals om att man är avlyssnad någon siktar på att destabilisera Industrivärden gruppen låter heller inte så bra i gemene aktieägares öron. Det senare håller jag dock inte för alldeles otroligt. Media har använt hackare förr och kommer att göra det igen. Sagt och gjort känns det tråkigt att en industriman som varit med så länge har tappat greppet och tillslut blev helt omöjligt och fick kastas ut. En pamp mindre kan man tro men inte då. Lottlös går han inte. Tidigare pensionsavtal tickar på och mannen är över 70 och får gott om tid att göra något annat. Han kan ju ta lite av sina pengar och köpa en bit mark och jaga på den?

Industrivärdens huvudkontor

Det är” business as usual”, när den ena pampen går kommer nästa in. Nu står Handelsbanken och Industrivärden utan VD då deras tidigare chefer Pär Boman och Anders Nyrén hastigt och lustigt blivit ordförande. Sverker Martin-Löfs poster skall nu fördelas. Lite som om det varit riksdagsval och en ny regering presenteras. I vanliga fall brukar detta förberedas i nomineringskommittéer och i god ordning presenteras. I Industrivärdensfären är makten det heliga och möjligheten att tjäna pengar är sekundärt. Som liten aktieägare ska man ha det i beaktande.

Vem är vinnarna? Fredrik Lundberg flyttar fram sin familjs positioner ytterligare, nu kliver han upp som vice ordförande i Industrivärden. Pär Boman har gått från att vara en underhuggare i Handelsbanken till att bli ordförande i två tunga börsbolag(SHB och SCA) på några år. Anders Nyrén blir allt mäktigare men får nu börja visa att han kan göra skäl för sin lön.

Vad gör Lundbergs med NCC pengarna?

Den 12:e februari kom det fram att L.E Lundbergföretagen AB, kallat Lundbergs har sålt hela sitt innehav i byggbolaget NCC. Försäljningssumman uppgick till ca 1,2 miljarder kr med en reavinst på 440 miljoner kr.

Frågan många nu ställer sig är vad kommer Lundbergs med VD Fredrik Lundberg att göra med pengarna? Som en icke spekulativ spekulant och aktieägare i både Lundbergs och NCC tycker jag det är intressant att veta vad som kommer att hända.

Vad ”Fredde” Lundbergs ska göra med ”sina” pengar är ingen större ”issue” för aktieägarna i Lundbergs. NCC innehavet utgör drygt 4 % av tillgångarna. Det motsvarande lite slarvigt sagt ett litet upptick för Holmen och Hufvudstaden.

Lundberg är en maktspelare och ”value investor” av rang. Han kan säkert tänka sig att köpa mer i Industrivärden. Den fallne storspekulanten Maths O Sundqvist ägde en stor post i Industrivärden. Den ska förr eller senare placeras i vänliga händer. Vänlig mot makthavarna i Industrivärden/Handelsbank sfären.

Handelsbank sfären är inte en person utan ett gäng, dock ej ett campinggäng á la 50 tal. Med större rå stryka i form av röststarka A-aktier kan Lundberg flytta gubbarna i önskad riktning. I takt med att Lundberg befäster makten i styrelser och nomineringsprocessen, går det i hans riktning.

Vad kan Lundberg tänkas göra? Rent spekulativt kan han således göra något av följande;

1. Köpa aktier i Industrivärden
2. Köpa upp sig i andra innehav, Sandvik och Husqvarna ligger då bäst till.
3. Köpa in sig i något externt bolag.

Jag gissar på alternativ 1 eller 3 eftersom aktier i Sandvik köper han med det löpande kassaflödet. Roger Ekström, informationschef på Lundbergs ger ett svävande svarfrågan.

Kungen av Jämtland

Den före detta miljardärens Maths O Sundqvist liv har blivit bok. ”Kungen av Jämtland” heter den och är skriven av Jens Ganman. Den går bl.a att köpa på Bokus. Dagens Industri har skrivit lite om boken. En nackdel är att varken Maths O eller någon av honom närstående har velat medverka.

Maths O, blev känd våren 2009 när hans vidlyftiga affärer knäckte banken Carnegie.

Jag har följt honom i ägarlistorna sedan början av 2000 talet. Han har sedan lång tid tillbaka varit en av huvudägarna i Hexagon. Sakta men säkert ökade han upp sitt innehav i Öresund och Wihlborgs. År 2007 köpte han stora poster i Wihlborgs, Hexagon, Industrivärden, SCA, Fabege, HQ m.fl bolag.

De flesta anade då att han var kraftigt belånad. Hans helägda rörelse kunde inte generera de kassaflöden som skulle krävts för att köpa dessa stora aktieposter.

Gissningarna skulle visa sig rätt. Sundqvist var mycket hårt belånad. Mer än någon utomstående kunde gissa. Finanskrisen hösten 2008 knäckte bygget när posterna sjönk kraftigt i värde. Sundqvist kalkyl var nog att utdelningarna skulle täcka räntorna men han föll på säkerhetskraven. Om han hade lyckats att få anstånd med lånen, skulle han idag åter vara en av de rikaste i Sverige. På denna höga nivå måste man ha en kombination av skicklighet och tur.

Industrivärden har kört i diket

Jag har följt Industrivärden en längre tid. Det har varit en skumpig resa. Bolaget har ändrat skepnad ett antal gånger. Tidigare har det varit ett blandat investmentbolag.

I dessa dagar är det ett rent investmentbolag där man lätt kan räkna ut substansvärdet genom att summera tillgångar och dra ifrån skulderna. Sedan årsskiftet har portföljen ökat rejält, från låga nivåer. Placera.nu ser ingen större potential i Industrivärden.

Det senare är i dagarna Industrivärdens stora problem. Likt många andra har de belånat sig hårt i en tro på en evig högkonjunktur. Kanske låter det som en slump men den största förespråkaren för ”superkonjunkturen” är VD’n på Sandvik, Lars Pettersson. Han sägs sitta på sitt kontor och dra ut pilarna upp mot skyn. Ständigt högre försäljning ger ständigt högre vinster.

”Leif Väst” är Scania folket smeknamn på sin konkurrents VD. Leif Johansson måste, likt många andra under 2006-2007 ha blivit fartblind. I dag är det lätt att se men då var det inte lika lätt. SVD skriver i en artikel om hur Volvo själv har satt sig på pottan. Vid ingången 2007 hade bolaget en nettokassa på 25 miljarder kr. Idag har bolaget en netto skuld på 50 miljarder. Bolaget har ödelagt 75 miljarder på två och ett halvt år.

Under tiden jag skriver detta inlägg har Volvo Group förlorat två miljoner kronor i negativt kassaflöde. Bolaget betalar höga räntor på sina stora lån. Vänder inte försäljningen blir det troligtvis nyemission. Volvo har tidigare förnekat det men nu har de tystnat. Vi får se vad som händer.

Skulle det finnas behov av förstärkning kommer det att slå hårt mot Industrivärden. De har ingen kapacitet, de kan höja belåningen på sin portfölj en aning men måste som det står i SVD artikeln sälja. Vad kan man fråga sig?

Jag gissar på att de kommer att sälja delar av sitt innehav i Sandvik till Industrivärdens största ägare LE Lundbergföretagen AB. Lundbergs har sedan tidigare ett innehav i Sandvik och Lundbergs har ekonomiska muskler. Fredrik Lundberg är mycket långsiktig och arbetar med låg belåning.