Bloggrannen Cornucopia skrev ett inlägg om bankers avkastning på eget kapital som jag tänkte kommentera. Tankarna flödade här på en söndag eftermiddag. Istället för att skriva en lång kommentar under ett av bloggaren Lincolns långa kommentarer om den monetära basen, blir det att spela på sin egen arena. Det är trots allt något decennium sedan man läste religion ”Economics” på universitetet så man är lite ringrostig när det det skall debatteras ”money supply”. Det var fruktansvärt roligt att läsa detta ämne. Även om man inte arbetar med det i sitt dagliga tarv har man nytta av det dagligen som investerare. Det gäller dock att inte falla i fällan och tycka som alla andra. Nog om det..
Avkastning på eget kapital är en viktig parameter när man värderar bolag. Banker kan man köpa på den avkastning Cornucopia räknade fram i sitt inlägg. Viktigt är att se längre fram och se om den är hållbar. Gissningsvis kommer det att bli stora kreditförluster framöver när bolånekollektivet(bolånetorskarna, BLT) kör in i väggen.
Utan att ha allt för mycket på fötterna känns det som om varje tjänstemanna generation gör misstag i större omfattning. Senast var det på 80 talet som ledde till fastighetskrisen i början av 90 talet.
Nu är det dags igen. Det är andra tider med andra spelare men de spelar på samma arena som sina förfäder. Släpphänt kreditgivning leder till fördärv för låntagare och kreditgivare. Oturligt nog så har vi insättningsgaranti för stora summor i detta land. Man får hoppas att de banker som har problem blir inlösta av staten. Det mest kända exemplet är Nordbanken. Staten gick in med pengar och efter lång tids väntan och hårt arbete av näringslivets giganter, kunde de sälja med vinst när det hela har blåst över. Staten har i dag kvar en del aktier i Nordea.
Ett liknande scenario är att betrakta som det näst bästa alternativet, vill säga. Det bästa hade varit om staten ser till att betalningssystemet garanteras medan bankerna går i konkurs.
En sak jag också kom att tänka på utifrån Cornucopias inlägg är revisorer. De skall man inte ha någon övertro på. Jag var delägare i HQ bank, via Investment AB Öresund. Revisorerna intygade att allt var ok under ett antal år. Tillslut var det mindre ok och banken gick tekniskt sett i konkurs.
Vad är det som säger att EFT:er och andra som sägs äga eller förvalta andra personers guld verkligen har det i sitt lager? Näringsverksamhet bygger på att man kan lita i ganska hög utsträckning på sin motpart, den s.k motpartsrisken. En av de stora landvinningarna inom ekonomin var framväxten av börs, banker och försäkringsbolag. Det gjorde att västvärlden fick ett avgörande försprång gentemot konkurrenterna på 14, 15 och 16 talet.
Förtroende är färskvara. Hösten 2008 var det ingen som litade på någon.