Swedish Radioactive Boy Scout

Den riktige Radioactive Boy Scout är en kille född 1976 i Usa. David Hahn som han heter fick tidigt ett stort intresse för fysik och framförallt atomfysik. Han försökte sig på att bygga en breeder reaktor i ett skjul bakom sin mors hus. Reaktorn nådde aldrig någon kritisk massa men läckte ut farliga mängder radioaktivitet, ca 1000 gånger normal bakgrundsstrålning.

Amerikanska myndigheter fick till slut reda på vad han hade byggt och fick totalsanera det nedsmittade området. År 2007 åkte han fast igen! Det finns många sätt att bli känd på. Detta var ett av de mer märkliga.

I dagarna har det framkommit att det finns en ”Swedish Radioactive Boy Scout” i den skånska staden Ängelholm. Personen i fråga har gjort något liknande men åkte fast när han ringde och frågade om en ”hemmareaktor” var laglig.

Bloggen har tidigare skrivt om kärnkraft och då berört den svenska linjen. Efter Fukushima har medelsvenssons intresse för kärnkraft svalnat. Det finns dock en och annan som fortfarande är positiv.

Annonser

Katastrofen i Japan

Det är mycket intressant att läsa och se vad som händer i Japan. Landet ligger mycket dåligt till för jordbävningar och tsunami. Inget av detta är nytt. När man var liten knatte fick man lära sig i skolan att Tokyo förr eller senare skulle gå under i en jordbävning.

Till dags dato har Tokyo klarat sig bra. Någon pust av radioaktivitet har de fått, den hårt drabbade befolkningen.

Det mest intressanta eller skrämmande, hur man nu ser på det, är att myndigheterna verkar stå helt handfallna.

Som ett brev på posten vädrar kärnkraftsmotståndare morgonluft. I Tyskland har det redan uppstått protester som fått politiska effekter. Man kan fråga sig varför man bygger kärnkraftverk som inte klarar jordbävningar i Japan?

För att klara Peak Oil måste det byggas många fler kärnkraftverk. Förhoppningsvis blir de mer säkra än de som har smällt av i Japan.

Investera i kärnkraft

Veckans tema är kärnkraft. Bloggen har försökt trötta ut kärnkraftstalibanerna. De är ett segt släkte.

Vad är det som gör kärnkraft så intressant? För en pragmatisk investerare är det en producent av el likt vilken som helst. Rörlig kostnad per producerad MWh är en mycket viktig parameter. Driftsäkerheten är också viktigt. De svenska kärnkraftverken har en tendens att stå stilla när de behövs som bäst.

Vad finns det för möjligheter, för en småsparare eller rentav en ”stor sparare” att investera lite av sina pengar i kärnkraft?

Främst tänker jag på finska elbolaget Fortum. Bolaget har kärnkraft och vattenkraft samt en stor verksamhet i Sverige. Har en generös utdelningspolitik som aktieägarna kan ha stor nytta av. Undertecknad har ägt aktier i bolaget. Avanza är positiva till dem.

Tyska kraftjätten E.on är ett bolag med verksamhet i Sverige. Tidigare tog de över Sydkraft som ägde de nu nedlagda reaktorerna i Barsebäck. Bolaget är en gigant inom el och gas. En trevligt utdelning ger de också, det gillas!

Kanadensiska bolaget Transcanada äger andelar i kärnkraftverk via Bruce Power. Bolaget är främst inriktat på olje och gas pipelines samt produktion av el från fossilgas. En trevlig utdelning ger bolaget 4 gånger om året.

Amerikanska bolaget Exelon producerar mest kärnkraft i Usa. Till 92 % är dess produktion beroende av kärnkraft. Ett tungt ”bett” på denna energiform. Bolaget ger ca 4,85 % i utdelning på årsbasis. En intressant detalj är att bolaget äger reaktor 1 i Three Mile Island. Tvåan fick en härdsmälta 1979.

För de som vill gå till botten med kärnkraften eller i alla fall till källan, roten till det onda har möjlighet att investera i brytning och anrikning av uran. Bolaget Cameco finns i det råvaru rika landet Kanada. Främst sysslar bolaget med att hitta och utvinna uran samt anrika det till kärnbränsle. Bolaget har även en andel i Bruce Power ihop med bl.a Transcanada. Utdelningen är i skrivande stund erbarmlig med låga 0,96 %. Potentialen ligger i starkt stigande priser på uran. Peak uran kan ge stora vinster till bolaget.

Den svenska kärnkraftslinjen

Veckans bloggämne är kärnkraft. Bloggarna Cornucopia, Ylven och Flute har skrivit varsin artikel i ämnet för att trötta ut eventuella kärnkraftstalibaner. Jag tänker ta en annan vinkling på ämnet, den svenska linjen med en liten dos av svensk nutidshistoria.

Den korta säsongen för krabbfiske i Östersjön gör att man har tid att läsa, reflektera samt skriva några rader.

Sverige var tidigt ute i den nukleära åldern. Tidigt gjordes kärnfysiska experiment i landet. Sveriges första reaktor R1, byggdes under Kungliga Tekniska Högskolans källare och togs i ”drift” den 13 juli 1954. Den användes för forskning, både civilt och militärt.

Den svenska linjen formulerades tidigt på 50/60 talet. Sverige skulle ha kapacitet att själva kunna producera kärnvapen. I Ranstad, Västergötland började det brytas uran från skiffer. En tredje reaktor R3 byggdes i Ågesta utanför Stockholm. Officiellt skulle den leverera fjärrvärme och senare elektricitet. Största anledning till bygget, var reaktorns förmåga att producera vapenplutonium, dock i små mängder.

En större reaktor R4 började byggas i Marviken. Den togs aldrig i drift. Tekniska problem och opinion mot kärnvapen spelade in. En ersättare till flygplanet Viggen låg också i planerna. Det som skulle bli JAS 39 Gripen skulle kräva stora resurser. Planerna på att bygga kärnvapen fick skrotas.

Det sägs att flygplanet Viggen kan ta ovanligt stora bomber i sin last. Misstänkt likt vad som behövs för att frakta kärnvapen.

Vad återstår idag? Ranstad är avvecklat, där gruvan låg finns idag en sjö. R1 är skrotad, R3 är i malpåse, hyggligt intakt sägs det. Med en större insats kan man nog producera plutonium igen. R4 blev inte mer än ett mycket udda oljeeldat kraftverk.

Avfallet från R1 och R3 som skulle kunna användas till bomber, åkte 2007 iväg till Brittiska anläggningen Sellafield. Medelaktivt avfall lär ha dumpats i Östersjön.

Oljekrisen på 70 talet gjorde att dagens reaktorer byggdes. Denna konstruktion är inte lämpad för produktion av vapenplutonium utan elström.

Denna lilla artikel baserar sin fakta och egna spekulationer främst på Wikipedia och Sveriges Radio P3 dokumentär.

Trubbel i Kolkraft(Vattenfall)

Den svenska energimarknaden har gått från att vara fraktionerad, till att idag nästan vara ett oligopol med statliga Vattenfall, Fortum och Eon som de enda spelarna. Några små regionala aktörer finns som besitter hela kedjan av generering, transformering och distribution av elkraft.

Det statliga Vattenfall är nu starkt omtalat i media. Brunkol och undermåliga kärnkraftverk i Tyskland samt fossilgas i Nederländerna har starkt fläckat ner varumärket Vattenfall. Bolaget faller, men mängden vatten har minskat.

I dagarna har det kommit fram att VD’n Lars G Josefsson har skrivit på ett avtal som gör den svenska delen obegränsat skyldig att ersätta skador om de tyska kärnkraftverken havererar. Med tanke på hur det gått innan är ett haveri inte helt otänkbart. Avtalet tecknades bara för att man ville ta en snabb utdelning från dotterbolaget på 10 Mdr kr.

VD’n för Vattenfall borde falla på eget grepp och få sparken på stående fot. Han skall snart gå i pension och det spekuleras nu i vem som kommer att efterträda honom. Sätt Josefsson på ”Gubbhyllan” säger tidningen Affärsvärlden.

Turerna med att han vill sälja energinätet i Sverige till någon riskkapitalist, kanske EQT är väl nästan att jämföra med landsföräderi. De svenska konsumentern skulle efter några år lätt få betala dubbelt upp mot i dag för två hål i väggen.